Ursäkta bloggtorkan men jag är ur balans. Det är rätt deppigt just nu, det är mycket besvikelse, ångest, rädsla, tankar om framtiden och dåtiden. Men jag håller skenet uppe. Men jag är trött på vissa människors beteende, sjukt trött, sjukt trött på egoism, sjukt trött på svaghet. På ett sätt kanske jag ger upp lite själv men jag är så trött på folk som gnäller över småsaker, som kommer med bortförklaringar, jag bortförklarar iaf inte mina handlingar. Jag är trött på att det finns dem som väljer bort det jag älskar mest av allt men som jag inte kan göra. Jag är trött på att livet är så orättvist, för alla i hela världen. Jag saknar och jag önskar att mitt liv var lite annorlunda, inte mycket, bara lite. Det handlar inte om några pengar, eller saker. Det handlar om platser och personer som jag glidit ifrån och som jag saknar fruktansvärt mycket. Jag lever inte, det gör dem och jag blir så trött på mig själv. Och som det alltid är med mig så vill jag, men jag kan inte.