Här behövs pepptalk. Jag ska få ett jobb! Jag kommer få ett jobb! Jag är bra! Jag är inte värdelös! Någon vill ha mig på sin arbetsplats!

Jag trodde inte att jag skulle behöva gå igenom det här. Jag var övertygad om att jag skulle behöva söka några få jobb och sen skulle det vara klarrt. Så har det inte blivit och jag får ångest. Sjukt mycket ångest. Så mycket ångest att jag blir helt paralyserad och det här fungerar inte längre. Jag behöver pengar.

Bjuder på en bild då livet var långt ifrån problemlöst men åhh så mycket enklare.

Teaterkollo 2005, 15 år alltså.